Medicinsk information, inte rådgivning. Innehållet är allmän kunskap om blodsocker och träning och ersätter inte bedömning, diagnos eller behandling av legitimerad vårdpersonal. Hur just din behandling ska anpassas kring träning avgörs av läkaren eller diabetessjuksköterskan som ansvarar för den. Vid akuta symtom, ring 112.
Snabbsvar: Träning sänker normalt blodsockret, men ett kort och mycket hårt pass kan tillfälligt höja det i stället. Vid hög intensitet frisätter kroppen stresshormoner som får levern att skicka ut glukos snabbare än musklerna hinner ta upp det, och blodsockret stiger under en period efteråt. Effekten är dokumenterad hos personer med typ 2-diabetes och betyder inte att träningen var felaktig eller bortkastad. Tvärtom kvarstår den förbättrade insulinkänsligheten i upp till ett dygn.
Vad som händer när passet blir riktigt hårt
Vid måttlig ansträngning är bilden enkel: musklerna använder glukos som bränsle och blodsockret sjunker. Vid hög intensitet ändras förutsättningarna. Över cirka 80 procent av den maximala syreupptagningsförmågan är glukos musklernas enda bränsle, och det måste mobiliseras ur lever och muskelglykogen. I en genomgång i tidskriften Diabetes beskriver Errol Marliss och Mladen Vranic hur leverns glukosproduktion vid intensiv ansträngning stiger sju till åtta gånger, medan musklernas glukosupptag bara stiger tre till fyra gånger. Skillnaden mellan de två flödena är hela förklaringen: när tillförseln växer snabbare än förbrukningen stiger blodsockret. Författarna pekar ut kroppens katekolaminer, den grupp stresshormoner som adrenalin tillhör, som ansvariga för både den kraftiga produktionsökningen och för att upptaget hålls tillbaka (Marliss och Vranic, 2002).
Vid lägre intensitet, under cirka 60 procent av den maximala syreupptagningsförmågan, ökar leverns produktion på sin höjd dubbelt, och blodsockret ligger då still eller sjunker. Det är den effekten de flesta känner igen från en promenad eller ett lugnt löppass. Samma genomgång noterar också att glukosupptaget vid utmattning sjunker mer än produktionen, vilket ger en ännu tydligare topp som kräver 40 till 60 minuter av förhöjd insulinfrisättning för att pressas tillbaka.
En reservation hör till: Marliss och Vranic byggde sin genomgång på fysiologi hos friska och hos personer med typ 1-diabetes, och skriver uttryckligen att intensiv träning vid typ 2-diabetes kräver ytterligare studier. Mekanismen är alltså väl beskriven, men siffrorna sju till åtta gånger och tre till fyra gånger ska inte läsas som uppmätta värden vid typ 2-diabetes.
Hur mycket steg blodsockret i mätningarna?
Den studie som faktiskt mätte fenomenet vid typ 2-diabetes är äldre och liten, men ovanligt tydlig. Vid Stanford University lät Michael Kjaer och medarbetare sju män med typ 2-diabetes och sju friska kontrollpersoner cykla sju minuter på 60 procent av sin maximala syreupptagningsförmåga, sedan tre minuter på 100 procent och avslutningsvis två minuter på 110 procent (Kjaer med flera, Journal of Applied Physiology 1990). I båda grupperna ökade glukosproduktionen mer än glukosupptaget, och blodsockret steg. Hos deltagarna med typ 2-diabetes kom ökningen tidigare och blev större, eftersom produktionen drog i gång snabbare samtidigt som upptaget bromsades.
Studien redovisar sina värden i milligram per deciliter, enheten som används i USA. Räknat om till svenska mmol/l, med omvandlingsfaktorn 18,02, steg blodsockret hos gruppen med typ 2-diabetes från cirka 8,2 till cirka 9,4 mmol/l uppmätt 30 minuter efter passet, alltså en ökning på ungefär 1,2 mmol/l. Hos de friska kontrollpersonerna gick värdet från cirka 5,0 till cirka 5,5 mmol/l, mätt tio minuter efter passet. I båda grupperna låg blodsockret kvar förhöjt i mer än en timme. Omräkningen är vår egen; siffrorna i milligram per deciliter är studiens.
Kjaer och hans medarbetare mätte också hormonerna. Både adrenalin och glukagon svarade kraftigare på ansträngningen hos deltagarna med typ 2-diabetes än hos kontrollpersonerna, och forskarnas slutsats är att det är just dessa överdrivna motreglerande hormonsvar som orsakar den timme av förhöjt blodsocker som följer på maximal ansträngning. Det är den mekanism som beskrivs ovan, men här uppmätt i rätt grupp.
Karolinska mätte upp samma utfall med sensor
Ett modernare och mer vardagsnära försök gjordes vid Karolinska Institutet. Elva män med typ 2-diabetes, i genomsnitt 60 år och med 11 år sedan diagnosen, tränade högintensiv intervallträning tre gånger i veckan under två veckor på ett gym i Stockholm, en period på morgonen klockan 8 och en period på eftermiddagen klockan 16, med sina blodsockervärden registrerade av kontinuerlig glukosmätare hela tiden. Passen bestod av sju minuters uppvärmning följt av sex intervaller på en minut vid hög belastning, oftast över 220 watt, med en minuts vila emellan.
Resultatet blev att morgonpassen höjde blodsockret. Under den första veckan låg medelvärdet på 6,9 mmol/l de dagar deltagarna tränade på morgonen, mot 6,4 mmol/l före träningsperioden och 6,2 mmol/l de dagar de tränade på eftermiddagen. Eftermiddagsträningen sänkte alltså blodsockret medan morgonträningen höjde det. Forskarna beskriver själva morgonpassens effekt som akut och skadlig, och efterlyser längre studier för att avgöra om effekten består (Savikj med flera, Diabetologia 2019).
Här är det värt att vara noggrann med vad studien visar och inte visar. Forskarnas egen förklaring till morgoneffekten handlar inte om stresshormoner utan om måltidernas placering, i kombination med att högintensiv träning bromsar magsäckens tömning. Studien var dessutom ett pilotförsök på elva män, och den uteslöt personer med insulinbehandling. Kvinnor saknades helt, en lucka Karolinska Institutet senare gick ut och sökte deltagare för att täppa till, i en studie av kvinnor med typ 2-diabetes och träning vid olika tider på dygnet.
En topp betyder inte att passet var förgäves
Det som gör den tillfälliga stegringen förvirrande är att den ser ut som ett misslyckande på skärmen. Underlaget pekar i motsatt riktning. I Kjaers studie följdes timmen med förhöjt blodsocker av en period med förbättrad insulinverkan som fanns kvar ett dygn efter passet, och den effekten syntes hos deltagarna med typ 2-diabetes men inte hos kontrollpersonerna. Diabetesförbundet beskriver samma tidsspann: effekten av fysisk aktivitet kan vara kvar så länge som 24 timmar efteråt.
Den amerikanska idrottsmedicinska sammanslutningen ACSM konstaterar i sitt konsensusdokument om träning vid typ 2-diabetes att korta och intensiva aktiviteter kan ge en övergående blodsockerstegring som ligger kvar en tid efteråt, och att detta i de flesta fall inte kräver någon åtgärd alls. Ett lugnare nedvarvningspass efter den hårda delen anges som ett sätt att dämpa toppen. Samma dokument slår fast att regelbunden konditionsträning ger mindre tid med höga värden och sänker HbA1c med 0,5 till 0,7 procentenheter, räknat på den internationella procentskalan och inte på de mmol/mol som svenska laboratorier svarar i (Kanaley med flera, Medicine and Science in Sports and Exercise 2022). Det är alltså långtidsblodsockret, inte ett enskilt värde efter ett spinningpass, som avgör om träningen fungerar. 1177 Vårdguiden är kortfattat på samma linje: alla typer av träning och rörelse är bra, och de positiva effekterna kommer direkt.
Så läser du din egen kurva
Vill du veta hur din kropp svarar behöver du mäta vid rätt tidpunkter. En enda mätning direkt efter passet säger lite. Mät hellre före, strax efter och en till två timmar senare, några gånger efter samma typ av pass, så framträder ditt eget mönster. Använder du sensor är det värt att komma ihåg att en kontinuerlig glukosmätare mäter i vävnadsvätskan under huden och inte i blodet, vilket gör att en snabb topp kan visa sig med viss fördröjning. Misstänker du att sensorn visar fel bekräftar du med ett stick i fingret. Vi går igenom skillnaderna mellan sensor och fingerstick i vår köpguide till glukosmätare och CGM. Ser du en tydlig stegning efter hårda pass men inte efter lugna, är det ett väntat fynd, inte ett tecken på att något gått fel. Fler faktorer som styr kurvan går vi igenom i guiden om vad som påverkar blodsockret.
När försiktighet är motiverad
Diabetesförbundet ger några konkreta hållpunkter inför träning vid typ 2-diabetes. Har du insulinbehandling och ett blodsocker över 15 mmol/l bör du vänta till värdet sjunkit innan du börjar träna, och förbundet påpekar att en lättare promenad kan sänka blodsockret. Ligger värdet under 5 mmol/l rekommenderas ett mellanmål, som en frukt eller en smörgås, före passet. Är du sjuk och har feber gäller att vänta tills du känner dig frisk. Har du ögonförändringar, retinopati, avråds styrketräning med tunga vikter, och vid hjärt- och kärlsjukdom bör du fråga din läkare innan du börjar så att du lägger nivån rätt.
Ett scenario förtjänar att hållas isär från resten. Diabetesförbundet varnar för att blodsockret kan stiga ytterligare om det ligger högt före träningsstarten och det samtidigt finns syror, ketoner, i urinen, och skriver att träning aldrig kan användas för att sänka högt blodsocker vid insulinbrist. Den varningen står på förbundets sida om träning vid typ 1-diabetes och hör till den situationen. ACSM noterar att ketoner sällan mäts eller är kraftigt förhöjda hos personer med typ 2-diabetes. Men samma dokument lyfter ett undantag som är viktigt att känna till: behandlas du med SGLT2-hämmare kan ketoacidos uppträda vid normalt eller bara måttligt förhöjt blodsocker, alltså utan att blodsockervärdet varnar dig. Även 1177 Vårdguiden anger att den som har typ 2-diabetes och använder SGLT2-hämmare kan få ketoacidos. Har du typ 2-diabetes och behandlas med insulin eller SGLT2-hämmare, eller är osäker på vad som gäller för dig, är det din diabetessjuksköterska eller läkare som kan sätta gränserna för just din behandling.
Sök vård akut vid tecken på ketoacidos. Enligt 1177 Vårdguiden är vanliga symtom att må illa, kräkas, ha ont i magen eller huvudet, lukta aceton ur munnen, få svårt att andas, eller känna sig yr, förvirrad och trött. De första tecknen är samma som vid högt blodsocker, alltså ökad törst och att du kissar oftare. Vänta inte på ett mycket högt värde: har du typ 2-diabetes och behandlas med SGLT2-hämmare kan ketoacidos uppträda även vid normalt eller måttligt förhöjt blodsocker. Detta har inget att göra med den ofarliga stegring ett hårt träningspass kan ge. Ring 112 vid medvetslöshet eller kraftig försämring.
Kunskapsläget har en tydlig lucka. Varken Diabetesförbundets sida om träning vid typ 2-diabetes eller 1177 Vårdguidens sida om sjukdomen nämner att blodsockret kan stiga av ett hårt pass, trots att fenomenet varit dokumenterat sedan 1990 och bekräftats med sensormätning i Stockholm 2019. Den som tränar hårt och ser sitt värde gå upp har därför goda skäl att bli förvirrad. Underlaget som finns bygger dessutom nästan uteslutande på män, sammanlagt 18 personer i de två studier som mätt saken vid typ 2-diabetes. När Karolinska Institutets studie på kvinnor är klar blir bilden mindre skev än den är i dag.